En historia
Jag skulle vilja berätta en liten historia, inte en påhittad sådan utan Isaks. Jag vill berätta om hur denna underbara lilla luddboll kom att bli en del av våra liv. Jag kan säga som så att det har gått ett antal år sedan, så den exakta kronologin kan jag inte ta ansvar för, en del bitar hoppar & skuttar antagligen men till mitt försvar kan sägas att det var lääänge sen nu och kontentan är ändå densamma så strunt i det *ler*. Detta är bara en liten del, inget jag berättar kan göra honom rättvisa, han bara är och kommer alltid att vara sådan, den bäste.
Hur som helst.......
För ett antal år sedan fick vi ett samtal från min faster som sa att hennes uppfödare letade efter ngn som kunde ta hand om hennes avelshane eftersom hon inte tyckte hon hade tid för honom längre. Någon som kunde ge honom uppmärksamhet & tid. Jag & pappa tände ju på idén med en gång. Mamma var ngt mer tveksam "Jag tänker då rakt inte gå några promenader, detta ligger på er två" och ngt i stil med "....okej jag kan ev klappa honom, ibland, men inte mer!" Sagt & gjort det bara av till Meg o John i Hindås & Rödahundskennel och där var han, denna vackra skapelse som bara hade ögon för sin matte Meg. tills han fick klartecken att komma fram och hälsa. Vi talar inte om några översvallande ömhetsbetygelser inte,,,,,,neee snarare en herre som medveten om sin egen värdighet hälsade på alla, i tur & ordning. Han följde med oss hem den kvällen och där blev han kvar och är än idag =).
Gick med honom en sväng den där första kvällen och jag kunde knappt tro detta, en hund som lyssnade på mig ?!?! lilla mig? gick fot och ja, allt jag bad honom om. Wow. Ja han är & har varit fantastisk. Han tydde sig med en gång till pappa, ja han var ju bossen lixom *ler*. Men oavsett vem som var högst i "rang" i familjen eller vad man skall kalla det för, så visste han alltid vem hade jobbade med.
hahaha detta måste jag ju berätta oxå, när Isak var nio eller tio lite drygt tyckte jag att det var en bra idé att börja träna agility. haha med en pensionär, ja ni som har tollare vet ju att dessa är pigga & arbetsvilliga in i slutet så för oss är det inte konstigt alls att börja med ngt nytt vid den ålder. (detta gäller antagligen för andra raser oxå men dem kan inte jag uttala mig om *ler*). nej folk på kursen var ju snarare skeptiska och även lite aviga mot oss, varför tar man med en gammal hund liksom? Men döm om min & deras förvåmg när han snart sprang hela banan & jag behövde bara stå i mitten och ropa hindrena till honom och visa vägen. Vilken känsla=) wow va skoj, okej det ska erkännas det var ett par moment som zickzack & vippbrädan han inte gjorde (den senare pga utav att instruktören hade insisterat på att det skulle läras in på hans sätt..och jaa, det gick ju "bra") sen gjorde han visserligen sin egen variant av "däcket" oxå men det är en annan historia. Fort gick det i alla fall och roligt var det. mot slutet av en dags tränande kom mamma och skulle hämta oss, hon ropade på isak som började springa mot henne.....plötsligt stannar han och vänder helt om & går tillbaka till mig. Sen spelade det ingen roll vem som ropade nej han visste att detta var min & hans tid. Och? kanske nån tycker, men för mig var detta ytterligare en "wow "känsla. det var nog antagligen härden där samhörighetskänslan på riktigt infann sig.
Annars har Isak älskat att vara med i skogen & även om älg- och rådjursjakt inte är hans grej riktigt så har han fått följa med pappa och "röra om i skogen". Men isak har lite roliga idéer för sig, även här vet han vem han är med så att säga. Pappa berättade en gång att han skulle sitta på pass, så en kompis skulle ta med Isak ut i skogen istället. Plötsligt är hunden väck och man tänker ju jaha nu har han stuckit. Men inte...nej då han låg snällt vid bilen när de kom tillbaka. Nope det passade inte med någon annan än pappa. En annan gång försvann han i flera timmar och vid det laget hade han uppnått en rätt anmärkningsvärd ålder så man trodde ju det värsta. Men efter några timmar så ringde Meg som vid det laget bodde i England. Tydligen hade det skett en miss då pappa tog över Isak och Meg stod alltså fortfarande som ägare ,så det var dem polisen hade ringt när Isak hade hittats=) Ngn hade plockat upp honom vid vägen där han satt och såg på en död katt.....den hade blivit påkörd av en bil.....tror vi. hehehe. Ja han hade helt enkelt inte velat va med mer så han tog väl en paus. Det var sista gången han följde med på jakt =)
Så vem är då denna underbara varelse?
ISAK:
*är väldigt pratig av sig, han knorrar & molar och har alltid ngt att säga
* älskar favoritleksaken. en tennisboll. Den är skoj!!!
* älskar att åka bil
*tycker att gos & kela är sååååå viktigt
*har två mysiga hem, ett på smögen & ett i Östersund
*har en labbekompis som han inte ville erkänna att han tycker om
*tycker om mat men tigger inte
* är en man i sina bästa år, snart 16 och vi hoppas vi får behålla honom länge till.
Han har länge varit en del av vår familj & vi älskar honom alla lika mycket, mamma, pappa, amanda, mormor & jag =) Och Annbritt oxå såklart och alla andra som vi inte kan nämna idag *ler*
Hur som helst.......
För ett antal år sedan fick vi ett samtal från min faster som sa att hennes uppfödare letade efter ngn som kunde ta hand om hennes avelshane eftersom hon inte tyckte hon hade tid för honom längre. Någon som kunde ge honom uppmärksamhet & tid. Jag & pappa tände ju på idén med en gång. Mamma var ngt mer tveksam "Jag tänker då rakt inte gå några promenader, detta ligger på er två" och ngt i stil med "....okej jag kan ev klappa honom, ibland, men inte mer!" Sagt & gjort det bara av till Meg o John i Hindås & Rödahundskennel och där var han, denna vackra skapelse som bara hade ögon för sin matte Meg. tills han fick klartecken att komma fram och hälsa. Vi talar inte om några översvallande ömhetsbetygelser inte,,,,,,neee snarare en herre som medveten om sin egen värdighet hälsade på alla, i tur & ordning. Han följde med oss hem den kvällen och där blev han kvar och är än idag =).
Gick med honom en sväng den där första kvällen och jag kunde knappt tro detta, en hund som lyssnade på mig ?!?! lilla mig? gick fot och ja, allt jag bad honom om. Wow. Ja han är & har varit fantastisk. Han tydde sig med en gång till pappa, ja han var ju bossen lixom *ler*. Men oavsett vem som var högst i "rang" i familjen eller vad man skall kalla det för, så visste han alltid vem hade jobbade med.
hahaha detta måste jag ju berätta oxå, när Isak var nio eller tio lite drygt tyckte jag att det var en bra idé att börja träna agility. haha med en pensionär, ja ni som har tollare vet ju att dessa är pigga & arbetsvilliga in i slutet så för oss är det inte konstigt alls att börja med ngt nytt vid den ålder. (detta gäller antagligen för andra raser oxå men dem kan inte jag uttala mig om *ler*). nej folk på kursen var ju snarare skeptiska och även lite aviga mot oss, varför tar man med en gammal hund liksom? Men döm om min & deras förvåmg när han snart sprang hela banan & jag behövde bara stå i mitten och ropa hindrena till honom och visa vägen. Vilken känsla=) wow va skoj, okej det ska erkännas det var ett par moment som zickzack & vippbrädan han inte gjorde (den senare pga utav att instruktören hade insisterat på att det skulle läras in på hans sätt..och jaa, det gick ju "bra") sen gjorde han visserligen sin egen variant av "däcket" oxå men det är en annan historia. Fort gick det i alla fall och roligt var det. mot slutet av en dags tränande kom mamma och skulle hämta oss, hon ropade på isak som började springa mot henne.....plötsligt stannar han och vänder helt om & går tillbaka till mig. Sen spelade det ingen roll vem som ropade nej han visste att detta var min & hans tid. Och? kanske nån tycker, men för mig var detta ytterligare en "wow "känsla. det var nog antagligen härden där samhörighetskänslan på riktigt infann sig.
Annars har Isak älskat att vara med i skogen & även om älg- och rådjursjakt inte är hans grej riktigt så har han fått följa med pappa och "röra om i skogen". Men isak har lite roliga idéer för sig, även här vet han vem han är med så att säga. Pappa berättade en gång att han skulle sitta på pass, så en kompis skulle ta med Isak ut i skogen istället. Plötsligt är hunden väck och man tänker ju jaha nu har han stuckit. Men inte...nej då han låg snällt vid bilen när de kom tillbaka. Nope det passade inte med någon annan än pappa. En annan gång försvann han i flera timmar och vid det laget hade han uppnått en rätt anmärkningsvärd ålder så man trodde ju det värsta. Men efter några timmar så ringde Meg som vid det laget bodde i England. Tydligen hade det skett en miss då pappa tog över Isak och Meg stod alltså fortfarande som ägare ,så det var dem polisen hade ringt när Isak hade hittats=) Ngn hade plockat upp honom vid vägen där han satt och såg på en död katt.....den hade blivit påkörd av en bil.....tror vi. hehehe. Ja han hade helt enkelt inte velat va med mer så han tog väl en paus. Det var sista gången han följde med på jakt =)
Så vem är då denna underbara varelse?
ISAK:
*är väldigt pratig av sig, han knorrar & molar och har alltid ngt att säga
* älskar favoritleksaken. en tennisboll. Den är skoj!!!
* älskar att åka bil
*tycker att gos & kela är sååååå viktigt
*har två mysiga hem, ett på smögen & ett i Östersund
*har en labbekompis som han inte ville erkänna att han tycker om
*tycker om mat men tigger inte
* är en man i sina bästa år, snart 16 och vi hoppas vi får behålla honom länge till.
Han har länge varit en del av vår familj & vi älskar honom alla lika mycket, mamma, pappa, amanda, mormor & jag =) Och Annbritt oxå såklart och alla andra som vi inte kan nämna idag *ler*
Kommentarer
Trackback
