Vackert
Äntligen är det fint väder på gång! Både igår & idag tod jag o hundarna en hrärlig promenad i solen på förmiddagen. underbart nu känns det som om man kan komma igång å göra lite nytta både med Isak & sig själv. har inte haft ngn lust eller ambition alls förut när dte vart så mkt att göra å vädret vart kasst. Men nu sk avi börja träna lite mer. läste en artikel om en tjej som hade en döv hund som var fantasisk på bland annat agility, och hon pratade mkt om det tysta samspelet och man fick lite tips & ideer. Kn man bra å få ngt konkret att jobba med, med Isak. Sen är det inte helt fel att pröva den metoden på Soya (kompisarnas labbe som jag é dagmatte te) oxå även fast hon hör. det är lite jobbigt ibland att va ute på promenad å köra en typ av komando till henne & en annan till isak. Dessutom är det nog bra att få ett mer tydligt samspel oss emellan så att isak inte blir förvirrad.I samma tidning stod det även om en fantastisk hund på 18 år!!! =) Som mådde hur bra som helst, kanske inte var så pigg på långa promenader alltid men ändå. hon hade även på eget bevåg skaffat & fött fram en kull friska valpar vid 12 års ålder & genomgått en stoor operation vid 15. Cooolt!! En annan sak, Sveriges äldsta hund är förövrigt 23 år gammal. det får iskas snart 16 år att blekna=) Ta hand om er alla, dags att plugga lite mer innan det blir mer promenader ute =)
En historia
Jag skulle vilja berätta en liten historia, inte en påhittad sådan utan Isaks. Jag vill berätta om hur denna underbara lilla luddboll kom att bli en del av våra liv. Jag kan säga som så att det har gått ett antal år sedan, så den exakta kronologin kan jag inte ta ansvar för, en del bitar hoppar & skuttar antagligen men till mitt försvar kan sägas att det var lääänge sen nu och kontentan är ändå densamma så strunt i det *ler*. Detta är bara en liten del, inget jag berättar kan göra honom rättvisa, han bara är och kommer alltid att vara sådan, den bäste.
Hur som helst.......
För ett antal år sedan fick vi ett samtal från min faster som sa att hennes uppfödare letade efter ngn som kunde ta hand om hennes avelshane eftersom hon inte tyckte hon hade tid för honom längre. Någon som kunde ge honom uppmärksamhet & tid. Jag & pappa tände ju på idén med en gång. Mamma var ngt mer tveksam "Jag tänker då rakt inte gå några promenader, detta ligger på er två" och ngt i stil med "....okej jag kan ev klappa honom, ibland, men inte mer!" Sagt & gjort det bara av till Meg o John i Hindås & Rödahundskennel och där var han, denna vackra skapelse som bara hade ögon för sin matte Meg. tills han fick klartecken att komma fram och hälsa. Vi talar inte om några översvallande ömhetsbetygelser inte,,,,,,neee snarare en herre som medveten om sin egen värdighet hälsade på alla, i tur & ordning. Han följde med oss hem den kvällen och där blev han kvar och är än idag =).
Gick med honom en sväng den där första kvällen och jag kunde knappt tro detta, en hund som lyssnade på mig ?!?! lilla mig? gick fot och ja, allt jag bad honom om. Wow. Ja han är & har varit fantastisk. Han tydde sig med en gång till pappa, ja han var ju bossen lixom *ler*. Men oavsett vem som var högst i "rang" i familjen eller vad man skall kalla det för, så visste han alltid vem hade jobbade med.
hahaha detta måste jag ju berätta oxå, när Isak var nio eller tio lite drygt tyckte jag att det var en bra idé att börja träna agility. haha med en pensionär, ja ni som har tollare vet ju att dessa är pigga & arbetsvilliga in i slutet så för oss är det inte konstigt alls att börja med ngt nytt vid den ålder. (detta gäller antagligen för andra raser oxå men dem kan inte jag uttala mig om *ler*). nej folk på kursen var ju snarare skeptiska och även lite aviga mot oss, varför tar man med en gammal hund liksom? Men döm om min & deras förvåmg när han snart sprang hela banan & jag behövde bara stå i mitten och ropa hindrena till honom och visa vägen. Vilken känsla=) wow va skoj, okej det ska erkännas det var ett par moment som zickzack & vippbrädan han inte gjorde (den senare pga utav att instruktören hade insisterat på att det skulle läras in på hans sätt..och jaa, det gick ju "bra") sen gjorde han visserligen sin egen variant av "däcket" oxå men det är en annan historia. Fort gick det i alla fall och roligt var det. mot slutet av en dags tränande kom mamma och skulle hämta oss, hon ropade på isak som började springa mot henne.....plötsligt stannar han och vänder helt om & går tillbaka till mig. Sen spelade det ingen roll vem som ropade nej han visste att detta var min & hans tid. Och? kanske nån tycker, men för mig var detta ytterligare en "wow "känsla. det var nog antagligen härden där samhörighetskänslan på riktigt infann sig.
Annars har Isak älskat att vara med i skogen & även om älg- och rådjursjakt inte är hans grej riktigt så har han fått följa med pappa och "röra om i skogen". Men isak har lite roliga idéer för sig, även här vet han vem han är med så att säga. Pappa berättade en gång att han skulle sitta på pass, så en kompis skulle ta med Isak ut i skogen istället. Plötsligt är hunden väck och man tänker ju jaha nu har han stuckit. Men inte...nej då han låg snällt vid bilen när de kom tillbaka. Nope det passade inte med någon annan än pappa. En annan gång försvann han i flera timmar och vid det laget hade han uppnått en rätt anmärkningsvärd ålder så man trodde ju det värsta. Men efter några timmar så ringde Meg som vid det laget bodde i England. Tydligen hade det skett en miss då pappa tog över Isak och Meg stod alltså fortfarande som ägare ,så det var dem polisen hade ringt när Isak hade hittats=) Ngn hade plockat upp honom vid vägen där han satt och såg på en död katt.....den hade blivit påkörd av en bil.....tror vi. hehehe. Ja han hade helt enkelt inte velat va med mer så han tog väl en paus. Det var sista gången han följde med på jakt =)
Så vem är då denna underbara varelse?
ISAK:
*är väldigt pratig av sig, han knorrar & molar och har alltid ngt att säga
* älskar favoritleksaken. en tennisboll. Den är skoj!!!
* älskar att åka bil
*tycker att gos & kela är sååååå viktigt
*har två mysiga hem, ett på smögen & ett i Östersund
*har en labbekompis som han inte ville erkänna att han tycker om
*tycker om mat men tigger inte
* är en man i sina bästa år, snart 16 och vi hoppas vi får behålla honom länge till.
Han har länge varit en del av vår familj & vi älskar honom alla lika mycket, mamma, pappa, amanda, mormor & jag =) Och Annbritt oxå såklart och alla andra som vi inte kan nämna idag *ler*
Hur som helst.......
För ett antal år sedan fick vi ett samtal från min faster som sa att hennes uppfödare letade efter ngn som kunde ta hand om hennes avelshane eftersom hon inte tyckte hon hade tid för honom längre. Någon som kunde ge honom uppmärksamhet & tid. Jag & pappa tände ju på idén med en gång. Mamma var ngt mer tveksam "Jag tänker då rakt inte gå några promenader, detta ligger på er två" och ngt i stil med "....okej jag kan ev klappa honom, ibland, men inte mer!" Sagt & gjort det bara av till Meg o John i Hindås & Rödahundskennel och där var han, denna vackra skapelse som bara hade ögon för sin matte Meg. tills han fick klartecken att komma fram och hälsa. Vi talar inte om några översvallande ömhetsbetygelser inte,,,,,,neee snarare en herre som medveten om sin egen värdighet hälsade på alla, i tur & ordning. Han följde med oss hem den kvällen och där blev han kvar och är än idag =).
Gick med honom en sväng den där första kvällen och jag kunde knappt tro detta, en hund som lyssnade på mig ?!?! lilla mig? gick fot och ja, allt jag bad honom om. Wow. Ja han är & har varit fantastisk. Han tydde sig med en gång till pappa, ja han var ju bossen lixom *ler*. Men oavsett vem som var högst i "rang" i familjen eller vad man skall kalla det för, så visste han alltid vem hade jobbade med.
hahaha detta måste jag ju berätta oxå, när Isak var nio eller tio lite drygt tyckte jag att det var en bra idé att börja träna agility. haha med en pensionär, ja ni som har tollare vet ju att dessa är pigga & arbetsvilliga in i slutet så för oss är det inte konstigt alls att börja med ngt nytt vid den ålder. (detta gäller antagligen för andra raser oxå men dem kan inte jag uttala mig om *ler*). nej folk på kursen var ju snarare skeptiska och även lite aviga mot oss, varför tar man med en gammal hund liksom? Men döm om min & deras förvåmg när han snart sprang hela banan & jag behövde bara stå i mitten och ropa hindrena till honom och visa vägen. Vilken känsla=) wow va skoj, okej det ska erkännas det var ett par moment som zickzack & vippbrädan han inte gjorde (den senare pga utav att instruktören hade insisterat på att det skulle läras in på hans sätt..och jaa, det gick ju "bra") sen gjorde han visserligen sin egen variant av "däcket" oxå men det är en annan historia. Fort gick det i alla fall och roligt var det. mot slutet av en dags tränande kom mamma och skulle hämta oss, hon ropade på isak som började springa mot henne.....plötsligt stannar han och vänder helt om & går tillbaka till mig. Sen spelade det ingen roll vem som ropade nej han visste att detta var min & hans tid. Och? kanske nån tycker, men för mig var detta ytterligare en "wow "känsla. det var nog antagligen härden där samhörighetskänslan på riktigt infann sig.
Annars har Isak älskat att vara med i skogen & även om älg- och rådjursjakt inte är hans grej riktigt så har han fått följa med pappa och "röra om i skogen". Men isak har lite roliga idéer för sig, även här vet han vem han är med så att säga. Pappa berättade en gång att han skulle sitta på pass, så en kompis skulle ta med Isak ut i skogen istället. Plötsligt är hunden väck och man tänker ju jaha nu har han stuckit. Men inte...nej då han låg snällt vid bilen när de kom tillbaka. Nope det passade inte med någon annan än pappa. En annan gång försvann han i flera timmar och vid det laget hade han uppnått en rätt anmärkningsvärd ålder så man trodde ju det värsta. Men efter några timmar så ringde Meg som vid det laget bodde i England. Tydligen hade det skett en miss då pappa tog över Isak och Meg stod alltså fortfarande som ägare ,så det var dem polisen hade ringt när Isak hade hittats=) Ngn hade plockat upp honom vid vägen där han satt och såg på en död katt.....den hade blivit påkörd av en bil.....tror vi. hehehe. Ja han hade helt enkelt inte velat va med mer så han tog väl en paus. Det var sista gången han följde med på jakt =)
Så vem är då denna underbara varelse?
ISAK:
*är väldigt pratig av sig, han knorrar & molar och har alltid ngt att säga
* älskar favoritleksaken. en tennisboll. Den är skoj!!!
* älskar att åka bil
*tycker att gos & kela är sååååå viktigt
*har två mysiga hem, ett på smögen & ett i Östersund
*har en labbekompis som han inte ville erkänna att han tycker om
*tycker om mat men tigger inte
* är en man i sina bästa år, snart 16 och vi hoppas vi får behålla honom länge till.
Han har länge varit en del av vår familj & vi älskar honom alla lika mycket, mamma, pappa, amanda, mormor & jag =) Och Annbritt oxå såklart och alla andra som vi inte kan nämna idag *ler*
Socionom
Jag har säkert sagt att denna sida mest kommer handla om Isak men nu är det dags för Martina att ta lite plats också. Hon vill nämligen berätta för er alla där ute ( som är intresserade) att hon och hennes kompis Maria är färdiga socionomer. De gick upp med sin C Uppsats i onsdags, den handlar om Harm reduction & dess inflytande på den svenska narkotika politiken bland annat, allt gick bra skall tilläggas. Måste påpeka det att i studien uppmärksammades at många landsting inte kan hålla vårdgarantin för sina missbrukande patienter & att många ävem struntar i att tillhandahålla behandling med ex. metadon. Detta har även uppmärskammats av socialstyrelesn & media. Anmärkningsvärt!!!
Men nu är vi klara!!!!!!!!! Ja jäklar va vi har kämpat, tavk för gott samarbete Maria =)
Kram från Martina
Men nu är vi klara!!!!!!!!! Ja jäklar va vi har kämpat, tavk för gott samarbete Maria =)
Kram från Martina
Sovstilar
Isak é trött, dags att sova
Jul på smögen
Julen spenderades i vanlig ordning på smögen hemma hos mamma, pappa & amanda. Tillsammans med släkten hade vi en mysiog julhelg, dock utan snö. Men det som det brukar =)
Isak myser framför brasan.
Lille Tasse ska vara med oxå
Gino, moster & mormor
Beca & kära mamma
faster Meta & käre pappa
Klart att isak ska öppna sina egena paket. Eftersom vi trodde att det var hårda ben i paketet trodde vi inte att det gjorde ngt, men tji fick vi när vi upptäckte att han smällt i sig allihop. De a inte speciellt hårda med andra ord, men Isak var väldigt nöjd=)
Vår fin fina gran
Pappa hade några fåglar i frysen så mellandagarna passade vi på att apportera lite, (isak stod för apporteringen visserligen) och lägga lite lättare sök. Gissa om isak tyckte det var skoj!
Märks att det är detta han är född till, inga problem alls.
Isak myser framför brasan.
Lille Tasse ska vara med oxå
Gino, moster & mormor
Beca & kära mamma
faster Meta & käre pappa
Klart att isak ska öppna sina egena paket. Eftersom vi trodde att det var hårda ben i paketet trodde vi inte att det gjorde ngt, men tji fick vi när vi upptäckte att han smällt i sig allihop. De a inte speciellt hårda med andra ord, men Isak var väldigt nöjd=)
Vår fin fina gran
Pappa hade några fåglar i frysen så mellandagarna passade vi på att apportera lite, (isak stod för apporteringen visserligen) och lägga lite lättare sök. Gissa om isak tyckte det var skoj!
Märks att det är detta han är född till, inga problem alls.
Angående kupering
Upprörd, ja det är vad jag är. Som hundälskare men framförallt djurälskare kan jag inte förstå detta otroligt korkade påfund. NI som känner mig vet att jag beundrar dobermanhundar, för mig är de en sån vacker och otrolig hundras som verkar vara så mysiga. Men vilka är inte det å andra sidan=) HUr som helst skulle jag i framtiden kunna tänka mig en sådan hund....om den får plats bland alla planerade tollare & bullisar det vill säga *ler*.
Kikade in på Doberman klubbens hemsida för att dregla lite och döm om min förvåning och förfäran över attityder kring kupering, i sverige? än idag? Har som sagt aldrig fattat detta påfund men fick en historisk bakgrund i alla fal på hemsidan, vilket kanske kan vara bra ur kunskaps synpunkt. tydligen skall det ha handlat om att delvis göra hundarna svårare att få tag på, både för andra hundar och fär människor. "en kuperad doberman som inte vill bli fångad är som en halv tvål". Jahaa.....men det förklarar ju saken. hrm. En person frågade om de visste ngt land där de ännu helkuperade, i frågan dök även FRankrike upp & huruvida de infört förbud ännu......eftersom hon hemskt gärna ville importera en helkuppad valp innan de var försent (?!?!). Ja behöver man säga mer? En annan fråha handlade om fö-resp nackdelar. Den som svarar på frågan uttryckte sig med att det i regel handlar om för utseendet skull & att hon själ tycker det var väldigt vackert. sen hade hon heller aldrig märkt ngn skillnad i temprament eller annat på sina hundar, kuperade eller inte. Så bra då....
Ett argument jag gör då & då om huruvida det skall vara Rätt" eller "okej" med kuppade hundar är att avelsbasen annars riskerar att bli smal. Pga av att kuperade (bättre) hundar ofta väljs bort till förmån för sämre okuperade hundar ochh människor är dumma som bara ser till att hunden är kuperad och inte att den innehar andra egenskaper som skulle vara bara för rasen etc. Idioti om du frågar mig, hur tänker man när man stympar en hund för att den ska se mer tilltalande ut? "min hund skade svansen så ill att jag fick kupera henne, hade hon varit kuperad från början hade det aldrig behövt hända". *flinar* Skrattretande, kan man inte erkänna att man gör det för estetikens skull så.......det är bättre för hunden.....jaha hur tänkte du då? var den inte född med svans kanske? Avla fram en hund med uppåt öron & minimalt med svans då. Eller jag vet !! skaffa en annan hund. Jag tycker att en Landseer eller en Pyréneehund är fantasktiskt fina & goa, men inte f** skaffar jag en om jag bor på 27kvm.Jag villgå med huns på fjället, skären, träna lydnad, jaktprov, tolling, apportering, inte skaffar jag en pappilon då.
Nej tack säger jag, svans & öron för min del =) Isak håller nog med mig på den punkten, elelr vad säger du grabben är du trött på svansen än eller ?
Kikade in på Doberman klubbens hemsida för att dregla lite och döm om min förvåning och förfäran över attityder kring kupering, i sverige? än idag? Har som sagt aldrig fattat detta påfund men fick en historisk bakgrund i alla fal på hemsidan, vilket kanske kan vara bra ur kunskaps synpunkt. tydligen skall det ha handlat om att delvis göra hundarna svårare att få tag på, både för andra hundar och fär människor. "en kuperad doberman som inte vill bli fångad är som en halv tvål". Jahaa.....men det förklarar ju saken. hrm. En person frågade om de visste ngt land där de ännu helkuperade, i frågan dök även FRankrike upp & huruvida de infört förbud ännu......eftersom hon hemskt gärna ville importera en helkuppad valp innan de var försent (?!?!). Ja behöver man säga mer? En annan fråha handlade om fö-resp nackdelar. Den som svarar på frågan uttryckte sig med att det i regel handlar om för utseendet skull & att hon själ tycker det var väldigt vackert. sen hade hon heller aldrig märkt ngn skillnad i temprament eller annat på sina hundar, kuperade eller inte. Så bra då....
Ett argument jag gör då & då om huruvida det skall vara Rätt" eller "okej" med kuppade hundar är att avelsbasen annars riskerar att bli smal. Pga av att kuperade (bättre) hundar ofta väljs bort till förmån för sämre okuperade hundar ochh människor är dumma som bara ser till att hunden är kuperad och inte att den innehar andra egenskaper som skulle vara bara för rasen etc. Idioti om du frågar mig, hur tänker man när man stympar en hund för att den ska se mer tilltalande ut? "min hund skade svansen så ill att jag fick kupera henne, hade hon varit kuperad från början hade det aldrig behövt hända". *flinar* Skrattretande, kan man inte erkänna att man gör det för estetikens skull så.......det är bättre för hunden.....jaha hur tänkte du då? var den inte född med svans kanske? Avla fram en hund med uppåt öron & minimalt med svans då. Eller jag vet !! skaffa en annan hund. Jag tycker att en Landseer eller en Pyréneehund är fantasktiskt fina & goa, men inte f** skaffar jag en om jag bor på 27kvm.Jag villgå med huns på fjället, skären, träna lydnad, jaktprov, tolling, apportering, inte skaffar jag en pappilon då.
Nej tack säger jag, svans & öron för min del =) Isak håller nog med mig på den punkten, elelr vad säger du grabben är du trött på svansen än eller ?
